Direktlänk till inlägg 15 oktober 2012
Idag är det förövrigt exakt 3 år sen jag förlorade världens finaste Panama.
Går inte ens att beskriva hur mycket jag saknar min finaste ängel.. det gör verkligen inte det.
Jag älskar och saknar henne så himla mycket. ♥
Panama var så speciell.. och våran tid tillsammans var helt oslagbar. Kommer aldrig någonsin glömma Panama och min tid tillsammans.. hon fick mig att inse vad äkta kärlek med en häst var. Helt obeskrivligt.
Detta skrev jag 1 år efter att Panama togs bort, och denna text stämmer fortfarande in så himla mycket. Tårarna bara rinner.. seriöst.. min älskade Panama.. ♥
Jag saknar min älskade häst nått så sjukt mycket, så är det bara. Allt vi hann gå igenom tillsammans, allt hon gjorde för mig den tid vi hade tillsammans…. asså det är sjukt. Trodde inte man kunde sakna ett djur såhär mycket. Just nu så tycker väl alla ” äsch, det är ju bara en häst, life goes on” fast en sak ska jag bara säga. Fan heller. Det var inte bara en häst för mig, hon var min bästavän. Den enda som förstod sig på mig alla gånger det var skit. Den enda som alltid fanns där vid min sida. Den enda som blev överlycklig varje gång man kom. Den enda som visade sin äkta kärlek till mig. Den enda som tyckte om mig som jag var. Den enda som fanns där varje gång livet kändes som skit. Om bara någon kunde förstå hur mycket Panama betydde för mig, eller snarare betyder. För att även om hon inte lever nu, även om jag aldrig mer kommer se henne vid liv igen, så kommer hon alltid att betyda mest för mig. Ingen kommer någonsin kunna ta över hennes plats ifrån mitt hjärta, någonsin. Det kommer att förbli ett tomt hål. Jag minns alla dagar med henne, bra som dåliga. Men den sista dagen blir oförglömd. Jag satt flera timmar i boxen. Älskling blev så trött så hon blev liggandes i boxen.. så gulligt att jag bara log åt henne. Jag gick och satte mig bredvid henne för att kunna krama om hennes varma och mjuka hals. Bara krama och pussa. Men hon lade sitt huvud i min famn och somnade. Länge satt jag där och strök henne i pannan, över halsen. Tårarna rann bara mer och mer. Jag insåg hur mycket denhära underbara hästen betydde för mig. När hon väl vaknade igen hade det gått minst två timmar. Stallet skulle stänga snart och där satt jag med en nyvaken och glad häst. Satt och matade henne med morötter, äpplen och sockerbitar och massa godis. Panama var hur lycklig som helst. Mellan varje tugga så fick jag en puss eller slick på kinden, haha. Så söt hon var. :’) Jag gav henne den sista moroten och pussade henne på pannan. Jag viskade tyst i hennes öra hur mycket jag älskade henne. Sen ställde jag mig upp och strök henne över halsen en sista gång. Jag pussade på hennes mjuka mule och sen en sista gång på pannan. Jag började gå ut ur boxen, vände mig om en sista gång för att få en sista blick på min älskade häst. Hon såg helt förtvivlad ut när jag var på väg ut. Jag stod och kollade på henne.. sen stängde jag box dörren och började gå iväg med tårar i ögonen. Plötsligt hör jag hur någon tok gnäggar och springer runt i boxen.. Panama. Jag vände mig om. Hon stannade upp och gnäggade som en tok. Jag sa tyst; jag älskar dig och vände mig om och fortsatte gå. Hon fortsatte bara att gnägga och jag fortsatte bara gå och sen släckte jag stallet. Det vart kolsvart… tyst några sekunder och sen gnäggade hon igen. Jag brast ut i gråt, gick till bilen och åkte hem. Jag lämnade henne helt förtvivlad. Fan också… jag hatar att jag gjorde det. Men hade inget annat val. Hde blivit likadant ändå även om jag hade gått tillbaka.. jag skulle fan ha gjort det. Fitta vad jag ångrar det.
Fan vad jag saknar dig bäbis, jag är inget utan dig. Du var min livskraft, mitt allt. Ingen är som dig, du var speciell för mig.
Jag älskar dig över allt annat.
Malin ♥ Panama
För-all-tid, jag lovar.
Himlens vackraste ängel.
Åååh.. alla minnen kommer tillbaka.. tårarna rinner.. orkar inte.
Världens vackraste Panama.
♥
Ridit världens finaste Skofte idag, gick så himla bra, älskade häst!! ♥ Inte bloggat i helgen, bara jag tänker på ordet blogg just nu så blir jag irriterad. Sååå ja.. då vet ni. Kanske lägger ner denna skitblogg? Who knows? Känner mig ...
Efter middagen så for jag ut och rantade med mami och Joel. Var tänkt att jag bara skulle följa med för att ha något att göra, men det slutade med att jag kom hem med ett par jeans till mig, och årets julklapp till pojkvännen, najs! Jeansen hittad...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
|||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | |||
29 | 30 |
31 | |||||||
|